Självdragsventilation
I äldre hus erhölls en naturlig självdragsventilation genom att luft strömmade in som tilluft via otätheter, speciellt runt fönster och frånluft och evakuerades genom skorstenen. Självdragsventilation är således ventilation utan fläktar och bygger på principen att luftrörelser skapas (skorstenseffekten) då varm luft strömmar från husets lägre delar via uppvärmda kanaler till uteluften i husets övre delar. Skorstensverkan ökar ju fler våningsplan luften strömmar igenom.
Självdragssystemets drivkrafter varierar med uteklimatet och vindens variationer. Under en kall och blåsig dag skapas bra drivkrafter och luftomsättningen blir stor med risk för drag, särskilt i ett hus med flera våningar. Ett enplanshus med god lufttäthet har under sommaren däremot obefintligt med ventilation. I ett sådant hus måste man fönstervädra sommartid för att få tillräcklig luftomsättning.
Nuförtiden är det inte är självklart att det finns varma genomgående kanaler (ger skorstenseffekt) i hus där ventilationen ska ske via självdrag. Tilläggsisolerar man fasader och/eller byter fönster ökar oftast hela husets täthet och minskar tilluften. För att säkerställa god ventilation i självdragsventilerade byggnader bör man minst komplettera systemet med tilluftsintag i sov- och vardagsrum samt frånluftsfläktar i kök och våtrum.
För mycket fönstervädring är en nackdel eftersom det är svårt att stänga ute bullrig utemiljö. Det är vidare svårt att filtrera tilluft via filter i ett hus med självdrag eftersom det blir stora tryckfall över dessa. Vidare kan man inte värmeåtervinna frånluften eftersom det är svårt att få frånluften genom en värmeväxlare utan mekanisk hjälp. En fördel med självdragsventilation är naturligtvis att det inte kräver någon energi för sin drift och att det inte alstras något buller.