Delegation
Med delegering menas ett överlämnande av beslutsrätt. Man låter någon annan fatta beslut i ens eget namn. Detta kallas att beslutet delegeras.
Kommunfullmäktige fattar vid varje ny mandatperiod beslut om de kommunala nämndernas reglemente. I byggnadsnämndens reglemente anges nämndens verksamhetsområde och dess uppgifter som framgår av plan- och bygglagen, PBL och uppgifter utöver PBL. Nämndens bemyndigande, dvs delegation, är rätten att i vissa frågor fatta kommunala beslut som annars skulle fattas av kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen. Byggnadsnämnden beslutar vidare om en s.k. delegationsordning där nämnden ger sina förtroendevalda och/eller tjänstemän rätt att fatta beslut åt nämnden och därmed åt kommunen. Man brukar säga att rätten att fatta beslut är delegerad i flera steg, delegation och vidaredelegation.
I rutinärenden fattas besluten oftast av tjänstemän och förtroendevalda enligt delegationsordningen. Ärenden av principiell natur och större vikt får inte delegeras, och i många kommuner är det även praxis att inte delegera rätten att avslå ett ärende.
Ett beslut fattat på delegation gäller från den dag det är utskrivet, daterat och undertecknat. Delegationsbeslut dokumenteras genom en särskild beslutshandling. De anmäls till nämnden genom en förteckning över beslut.
En delegerad rätt att fatta beslut är en rätt och inte ett tvång. Om den som ska fatta beslutet inte känner sig bekväm kan beslutandet överlämnas till nämnden. Nämnden kan inte riva upp ett felaktigt fattat delegationsbeslut. Däremot har nämnden möjlighet att ändra delegationsordningen och dra tillbaka rätten för t ex en tjänsteman att fatta nya beslut. Omprövning av beslut kan endast ske på begäran av sökande och utan att annan part drabbas.
Beslut som har fattats i strid med reglementet är inte lagligen tillkomna och kan enligt kommunallagen överklagas av alla kommunmedlemmar genom s.k. kommunalbesvär.
Kommunallagen (KL)
3 kap.
10 § Fullmäktige får uppdra åt en nämnd att i fullmäktiges ställe besluta i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ärenden som anges i 9 § första stycket eller som enligt lag eller annan författning skall avgöras av fullmäktige får dock inte delegeras till nämnderna.
Föreskrifter om delegering av ärenden inom en nämnds verksamhetsområde finns i 6 kap. 33-38 §§.
13 § Nämnderna beslutar i frågor som rör förvaltningen och i frågor som de enligt lag eller annan författning skall handha.
Nämnderna beslutar också i frågor som fullmäktige har delegerat till dem.
6 kap.
Delegering av ärenden inom en nämnd
33 § En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 34 §.
En gemensam nämnd får även under samma förutsättningar uppdra åt en anställd i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen att besluta på nämndens vägnar. Lag (1997:550).
34 § I följande slag av ärenden får beslutanderätten inte delegeras:
1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet,
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har överklagats,
3. ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt,
4. ärenden som väckts genom medborgarförslag och som överlåtits till nämnden, och
5. vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter. Lag (2007:68).